Vad är ISO?

300mm f/5,6 ISO800 1/200

ISO anger hur ljuskänslig filmen eller bildsensorn i en kamera är. Ju högre ISO-talet är, desto högre ljuskänslighet vilket gör att man kan fotografera med kortare slutartider även om ljuset är svagt.
ISO står för "International Standard Organisation" och är en samling av flera olika standarder som som fanns för att ange ljuskänslighet och är en kvarleva från analog film .
Normalt kanske man använde film med ISO200 eller ISO400. Om man ville ha högre ljuskänslighet så var man alltså tvungen att byta film.
ISO anges i bestämda steg där talet fördubblas för varje steg.
ISO100, 200, 400, 800, 1600, 3200, 6400 osv.
Idag med digital kamerateknik så kan man enkelt ändra/"boosta" bildsensorns ljuskänslighet med ett enkelt knapptryck vilket kan vara något man behöver vänja sig vid om man byter från att fotografera analogt till digitalt.

Om ljusförhållandena är konstanta så fungerar ISO ganska logiskt.
Har man t.ex. en slutartid på 1/50s vid ISO200 så får man vid ISO400 en slutartid på 1/100s.
Kan vara bra att tänka på om man vill räkna ut hur man ska få ett slutartid som är kort nog för att frysa det som man vill fotografera.

Moderna digitalkameror har oftast ett lägsta ISO-tal kring ISO100 och beroende på hur dyr kamera man har så klarar den olika höga ISO-tal. Kompaktkameror har ofta en maximal ISO-känslighet på ISO1600-3200. Enklare instegs-systemkameror har ofta ett maximalt ISO-tal på 6400-12800.
De senaste åren har sensortekniken gått snabbt framåt och nya proffskameror har idag passerat ISO100000 med råge.

Nackdelen är att högre ISO-tal ger "brus" (kornighet) i bilderna så man bör använda ett så lågt ISO-tal som möjligt för att få ett så rent och klart bildresultat som möjligt.
Även här är bildsensorns kvalitet avgörande och ju högre ISO-tal sensorn klarar, desto renare blir bilderna även vid lägre ISO-inställningar.
En annan sak att tänka på är att om man använder ett för högt ISO-tal i starkt ljus så kommer bilderna att bli överexponerade och för ljusa eftersom slutaren inte kommer att hinna stänga sig snabbt nog för att förhindra att för mycket ljus kommer in i kameran.

Om man tycker att ISO är lite besvärligt så kan kan använda Auto-ISO men risken är att kameran kommer att välja ett för högt ISO-tal eftersom den prioriterar en kortare slutartid för att man inte ska få oönskad skakningsoskärpa i bilderna. Detta kan dock göra att bilderna blir onödigt korniga.
Auto-ISO kan vara bra om ljusförhållanden skiftar eller om man snabbt vill vara redo att ta bilder och vill ha en sak mindre att tänka på. Men jag rekommenderar ändå att man ställer in ISO manuellt.
Kameror har också ofta en ISO-inställning där de presterar bäst och producerar bäst bildkvalitet så jag föreslår att du provar dig fram och använder den så ofta du kan.
Min Canon 550D presterar t.ex. väldigt bra vid ISO200.

Här är en enkel guide för ISO-användning
ISO100 Starkt solljus (eller om man fotograferar på stativ och slutartiden inte är viktig)
ISO200 Dagsljus
ISO400 Molnig dag
ISO800 Skymning/Gryning (eller inomhus)
ISO1600 Kväll
ISO3200 Konsertlokal/Sen kväll

Även om bilderna kan bli lite kornig om man använder högre ISO-tal så är en bra grundregel:

Hellre en skarp bild som är lite kornig än en suddig bild utan brus!

Idag kan man dessutom reducera bruset betydligt i alla vanliga redigeringsprogram som Aperture 3, Lightroom och Photoshop.

300mm f/5,6 ISO1600 1/5s

Bildsensorn i en digitalkamera.

Bildsensorn är det som ersatt filmen i moderna digitalkameror och är därför en av de viktigaste delarna i en digitalkamera för att det ska bli någon bild över huvuid taget, även om alla delar naturligtvis är viktiga.

Sensortyper
Det finns i stort sett 3 olika storlekar på bildsensorer i digitalkameror idag.
Fullformat
Aps-c
Micro 4/3.
Vilken sensorstorlek en kamera har påverkar kamerans funktion i ett antal avseenden. En större senson kan fånga upp mer ljus medan en mindre sensor ger en förstorningseffekt vilket gör att motivet ser ut att vara närmare än det är.

Fullformatssensorn heter så för att den har samma propotioner som analog film 24x36mm.
Den finns i större systemkameror som t.ex. Canon 5D MarkII och presterar bra i dåliga ljusförhållanden och ger ett kort skärpedjup även med kortare objektiv. Detta uppskattas av modell- och bröllopsfotografer som vill ha en kamera som klarar svåra ljusförhållanden och ger en vackert oskarp bakgrund som framhäver motivet.
Aps-c sensorn är idag den vanligaste typen av sensor och finns i ett stort antal kameramodeller, allt från små kompaktkameror upp till Canon 1D MarkIV och Canon 7D. Aps-c sensorn är 18x24mm stor och ger en förstoringseffekt på 1,6x jämfört med en kamera med fullformatssensor. Detta innebär att ett objektiv med en brännviddpå 100mm långt på en kamera med Aps-c sensor fungerar som ett 160mm objektiv på en kamera med fullformatssensor. Skillnaden är att skärpedjupet är det samma vilket gör att man upplever att man har ett större skärpedjup på kameror med Aps-c sensor trots den långa brännvidden.
Detta uppskattas av naturfotografer som fotograferar med långa objektiv och med hjälp av forstorningseffekten kommer ännu närmare sitt motiv.
För att kunna ta vidvinkelbilder måste man använda objektiv med mycket korta brännvidder på dessa kameror, t.ex. Canon 10-22mm (jämförbart med Canon 16-35mm på en kamera med fullformatssensor).
Micro 4/3 är ett relativt nytt sensorformat som tagits fram av Olympus och Panasonic och används i hybridkameror som tar tillvara på kompaktkamerans smidighet med systemkamerornas möjligheter att byta objektiv. En Micro 4/3 sensor är 13,5x18mm stor vilket gör att man får en förstorningseffekt på 2x jämfört med en fullformatskamera vilket betyder att ett objektiv med en brännvidd på 100mm på en kamera med Micro 4/3 sensor fungerar som ett 200mm objektiv. 

Megapixlar
Till en början var det enda som kameratillverkarna kunde prata om när de lanserade nya kameramodeller, megapixlar. En pixel är en av de små rutor som bildsensorn är indelad i och som bilden man tar är uppbyggd av. Megapixlar är alltså miljoner-pixlar, mega=miljon.
Runt 2003 hade bildsensorerna blivit så pass bra att de kunde konkurrera med film, åtminstone om man skulle skriva ut i mindre format vilket gjorde att den digitala tekniken fick sitt genombrott och har sedan dess blivit allt bättre.
Till skillnad från filmreman som består av en mängd ljuskänsliga molekyler som är utspridda lite hur som helst och reagerar på ljuset som täffar filmen är pixlarna placerade i ett exakt rutmönster.
Detta ställer högre krav på att de objektiv man använder är skarpare och mer välbyggda för att man ska få ett bra resultat när man fotograferar. Film var därför på ett sätt mer förlåtande mot linser av sämre kvalitet.
Länge var antalet megapixlar en kameras bildsensor hade nästan synonymt med hur bra en kamera var, tack vare hur de marknadsförts av kameratillverkarna.
Men faktum är att det enda megapixlar anger är hur stor bilden blir.
T.ex. en bildsensor med 8 megapixlar tar bilder som är 3264x2448pixlar (om vi förutsätter att formatet är 4:3 vilket är standrad). Detta göra att vi kan skriva ut bilder i 20x30cm eller A4 storlek (21x29,7cm) med en upplösning på upp emot 300dpi (dots per inch) som är ett standardvärde för god utskriftskvallitet.
Idag har bildsensorerna i vanliga systemkameror upp emot och i vissa fall över 20 megapixlar vilket är mer än nog vad man behöver för normal användning säskillt med tanke på att de flesta bilder aldrig lämnar den digitala världen och blir utskrivter utan används på nätet eller beskådas i datorn eller mobiltelefonen. Allteftersom upplösningen på dessa skärmar blir bättre och bättre och storleken på våra TV-apparater blir större så ställer det högre krav på bildstorlek men idag räcker bilder på 1024x768 gott och väl för publicering på internet.
Däremot om man vill skriva ut sina bilder i stora format krävs många megapixlar men idag finns det dataprogram som kan göra uppskalningar av bilder av mindre storlek.

Ljuskänslighet
Det andra som är viktigt för att en bildsensor ska producera bra bilder förutom många pixlar är ljuskänsliga pixlar som klarar av att fånga många fotoner (mycket ljus).
Här har man ett problem. Om man pressar in många pixlar i en bildsensor så måste man göra dem mindre vilket gör att de inte kan fånga upp lika många fotoner vilket i sin tur gör att en sensor med många megapixlar kan vara sämre än en med få men större pixlar.
Idag har dock tekniken gått framåt och man kan nu skapa pixlar som trots sin minimala storlek kan fånga upp mycket ljus.