Veckans Fototips #25 - Kreativ Exponering

Exponering innebär den tid som bildsensorn eller filmen är exponerad för ljus innan slutaren stänger sig igen. Ju längre exponeringstiden är desto mer ljus hinner komma in i kameran och desto ljusare blir bilden. I kameran sitter en inbyggd ljusmätare som avgör hur länge slutaren behöver vara öppen för att bilden ska motsvara verkligheten så bra som möjligt. I de flesta moderna kameror mäts ljuset genom objektivet, så kallad TTL-mötning (Trough the lens) till skillnad från gamla kameror som hade en mätare på utsidan. Men hur bra nya kameror blir så kan de bara gissa vad man tar bilder av och kameran vet inte hur du vill att bilden ska se ut.
En sak man kan göra för att ta kontroll över hur kameran avbildar verkligheten på ett mer kreativt sätt är att använda exponeringskompensation. Med hjälp av detta kan man göra det man fotograferar mörkare eller ljusare i verkligheten för att tar bort lite av realismen och få det att se ut som att bilden är tagen vid en annan tid på dygnet än vet verkligen var.
Om man t.ex. tar en bild av en vacker solnedgång och vill ha fylliga färger och dramatiska siluetter i förgrunden så kan man behöva vrida ner exponeringskompensationen ett eller ett par steg.
Om man i tillägg använder en blixt så kan man t.ex. göra bakgrunden mörk och motivet ljust så att det framstår tydligt.

Fördelar och nackdelar med: Underexponering

När man fotograferade med analog film använde man ofta ett trick för att få mer mättade färger i bilden genom att underexponera bilden lite. Man såg helt enkelt till att markören på exponeringsskalan var en aning till vänster om mitten.

Detta fungerar även när man fotograferar med en digital kamera men eftersom digitala bildsensorer är ganska dåliga på att registrera data i mörka partier, i histogramets vänsterkant, så kommer man att få mer brus i sina bilder om man underexponerar.

Och varför ska man göra det föresten? Till skillnad mot när man fotograferade analogt och var tvungen att få bilden som man ville ha den i kameran så borde alla digitala bilder passera en dator och en bildbehandlignsprocess. Så vill man göra bilden lite mer färgrik är det mycket enkelt att göra i vilket program du än använder. Dessutom kan man då välja exakt vilka färger man vill förstärka och ofta i vilka områden i bilden. 

Däremot kan det vara en bra idé att använda exponeringskompensation för att se till att inte högdagrarna blir överexponerade och bränner ut. Om man har utbrända partier i bilden blir de helt vita och innehåller inte någon bildinformation. För att bevara högdagrarna kan man kompensera ner exponeringen en aning. 

För att ha koll på hur exponeringen verkligen är så är det viktigt att man använder ett visningsläge på kameran som gör att man ser ett histogram i tillägg till bilden. Att försöka avgöra  hur exponeringen blev med hjälp av enbart en förhandsbild (jpeg) på kamerans LCD-display är i stort sett omöjligt särskilt om man är ute i solen. 

Veckans Fototips #33 - Exponera för högdagrarna

Högdagrar är de ljusa partierna i en bild, en ljuskälla eller där ljus reflekteras i en yta.

När man exponerar en bild bör man se till bevara högdagrarna så att de inte "bränner ut".

Om en del av bränner ut så betyder det att man har överexponerat bilden så att man tappar information i de ljusaste partierna och kameran tolkar det som helt vitt. Om man fotograferar i JPEG-format så är det särskilt viktigt eftersom man inte kan göra något åt detta i datorn efteråt. 

Fotograferar man däremot i RAW-format så kan man rädda utbrända högdagrar till viss del efteråt men man kan inte göra några underverk med en bild som är överexponerad men man kan få tillbaka lite detaljer och utöka kontrast-dynamiken lite. 

Om man bränner ut partier i bilden så kommer det att se konstigt ut eftersom vi är vana att kunna se detaljer även i de ljusaste områden med våra ögon. 

Det finns dock vissa saker som är ok att bränna ut som t.ex. ljuskällor som solen mitt på dagen som alltid kommer att upplevas som helt vit även med våra ögon. 

Exponerar man efter högdagrarna så kommer allt annat i bilden att bli mörkare men det är enklare att lätta upp skuggor i efterhand än att försöka rädda förlorade högdagrar.

Hur gör man? 

Om man fotograferar med en iPhone så kan man använda en app som t.ex. Camera+ där man kan ställa in fokus och ljusmätning separat. Då kan man sätta skärpan på motivet och sedan sätt bländarcirkeln som representerar lusmätningen på bildens ljusaste del. Blir bilden för mörk kan man flytta den och mäta ett lite mörkare område eller flytta ditt motiv till en plats med jämnare belysning som t.ex. i skuggan. 

Fotograferar ma med en kamera så kan man titta på histogrammet och se till att man inte har kurvan pressad mot den högra kameten av diagrammet. Dessutom kan man använda en exponerings-varnings funktion som gör att utbrända partier i bilder man ta blinkar.

Om man ser att man överexponerat bilden kan man sedan använda exponeringskompensation för att förkorta slutartiden så att exponeringen förkortas och bilen blir mörkare. 

Korrekt exponering 

Detaljerna på den vita båten är bevarade.

Skuggorna har lättats upp en aning efteråt.

Originalbilden till vänster, överexponerad till höger som visar det vita utbränt.

Exponeringskompensation?

I moderna kameror sitter en dator kopplad till kamerans ljusmätningssystem som gör sitt bästa för att bedöma hur ljus scenen är och avgöra hur den ska göra exponeringen så bra som möjligt utifrån de inställningar du har gjort. Hur "smart" kameran än är så vet den inte vad du tar en bild av utan försöker bara göra en så bra gissning som möjligt av hur bilden ska vara. För att ta kontroll och hjälpa kameran att göra ett så bra jobb som möjligt kan du använda "Exponeringskompensation".  

På kamerans LCD-skärm och i kanten av sökaren så finns en exponeringsmätare som visar -2 -1 0 +1 +2.

Siffran noll i mitten av skalan står för "normal-exponering" och det är det kameran kommer att sikta på om du inte ställt in något annat. Varje steg kallas "ett stopp" och är oftast indelat i tre steg vilket gör att du verkligen kan finjustera exponeringen. 

Om du använder AV-läget eller TV-läget på en Canon (A- eller S-läget på en Nikon) visas en markör på exponeringsskalan och genom att flytta markören kan du ta kontroll över hur kamerans exponering.

Flyttar du markören till åt vänster till minussidan kommer kameran att exponera bilden mindre än den hade gjort normalt genom t.ex. en kortare slutartid och bilden blir mörkare. 

Flyttar du däremot markören åt vänster så kommer kameran att exponera bildsensorn mer än normalt och bilden blir ljusare. Om du fotograferar i det Manuella läget kommer kameran att visa markören, när du trycker ner avtryckaren till hälften, där exponeringen kommer att hamna med de inställningar av bländare, slutartid och ISO som man valt. Då gör du exponeringskompensationen genom att medvetet låta markören stå på ena eller andra sidan om noll.   

Exponeringskompensation kan du använda för att skapa effekter som t.ex. om du underexponerar bilden blir färgerna fylligare och ibland kanske man vill ge bilden en överexponerad känsla. 

Men exponeringskompensation är framförallt användbart för att kompensera för kamerans tillkortakommanden. Om du tar en bild av t.ex. en svart bil så kan du behöva kompensera exponeringen neråt (kaneske till -1) till så att bilen verkligen blir svart på bilden. Om du fotograferar något som är vitt t.ex. snö behöver du ofta kompensera till ungefär +1 för att snön på bilden verkligen ska bli vit. Detta beror på att kameran eftersträvar ett exponeringsvärde av 18% grå (standardvärde för exponering) vilket gör att den kommer att försöka göra både snön och den svarta bilen 18% grå vilket kanske inte är det man vill. Var bara försiktig så du inte överkompenserar och tappar bildinformation i ljusa och mörka partier, det som brukar kallas för att bilden "bränner ut" eller "sotar igen".